jag vet.

ja vet att ja inte bara kan smita undan, ja vet att man måste, ja vet att de e de alla är till för, ja vet att de blir bättre, ja vet att de kommer va värt de, ja vet att folk behöver mig.
men ja vet också att ja måste smita undan för de här går inte, ja vet att man kan i de flesta lägen välja själv, o ja vet, att ingen vet meningen med livet, men kan gissa, men inte mer, ja vet att ja inte orkar vänta tills de blir bättre, vänta i 18 år till utan att nåt händer,  ja vet att de svåra jämt har varit mer än de lätta, ja vet att folk kommer sörja, emn att man går vidare. för en del säger att tiden läker alla sår. men gör de verkligen de?
inte på mig iaf...

hjälp!

http://www.alvgarden.se/
va tror ni???

kedjor

ida har ja mest varit avstängd, för allt.
ja vill verkligen inte mer. ja kommer ihåf för kasnke ett halv år sen när ja skrev till M o frågade om hon inte kunde säga åt mamma o släppa taget. allt skulle vara så mkt lättare då. valet skulle inte vara så svårt. valet mellan liv o död.
men ja är redan död. vet inte om ja någonsin känt mig levande, har alltid varit kvävd.
förut hade ja så mkt som länkade mig till livet, ja var inte där själv, men ja hade kedjor som höll fast mig, även fast ja flöt ovanför livet, så var ja ändå där. nu släpper de där kedjorna, en efter en.  ja åker längre o längre bort. förut brydde jag mig så mkt. o de som höll mig mest vid liv, en 4a åring. så full av liv, hopp o en framtid. man kunde inte bara lämna något så oskylldigt, de gick bara inte. så fort ja tänkte på de fick ja så dåligt samvete som ens t'nkte på de så ja höll på att kräkas. då var det människorna runt mig som var kedjan, som höll kvar mig. nu orkar jag inte med människor, ja har lärt mig av mina misstag, man blir bara sviken o ledsen. den glädjen man får, är ingenting mot all sorg som kommer.  det samma oskyldiga barnet som var så verkligt, så levande är nu grått, långt borta och sorg, massor med sorg. ja sörjer allt ja inte har, allt ja vill ha, allt ja saknar. men tänker att ja har ett bra liv, att ja är lycklig, tänker på alla somtycker om mig. emn de hjälper inte. de värdelösa tankrna vinner ändå, även fast ja förnekar dom.


varning för jobbigt inlägg!

nu har ja fått nog, igen!
ja har gett upp, ja har ingen kraft kvar. snart bryr ja mig inte om va som händer med mig. ja har kämpat emot så länge, kämpat för att få behålla de lilla som har varit jag, de lilla som ahr funnits kvar, som ja har velat behållt. men nu är de borta. ja har ingen del som orkar kämpa längre, de får göra va de vill med mig.
de stora svarta närmar sig, ja börjar se färre o färre utvägar, de finns inte så mkt vägar kvar o prova, o de vägar som e kvar orkar ja inte med.

nu är ja trött på o kämpa emot. jag vill slukas i hela min känsla, ja slukas upp av de svarta. ja kommer inte klara o komma ur de här. ja äts upp bit för bit av de svarta. ångesten drar i hela kroppen, o säger att de inte finns nån vä ut. eller jo, en väg finns det, eller egentligen 2. nu är jag verkligen vid den punkt som K ofta pratar om. fly eller kämpa.

o den lilla kämparglöd ja hade kvar, den lilla biten som bestod av rädslor för vad de skulle gör av mig, de är borta.
så nu finns de bara fly.

ja vet att ja har saker att leva för, ja har människor som tycker om mig, ganska måna till o med. men de hjälper inte. de hjäkper inte att andra ser hopp åt mig, att andra tycker om mig, att andra försöker göra de bra. de funkar inte så. om inte oron försvinner så är de saker ja har att leva för ingenting. o eftersom den inte verkar packa sina väskor för att dra, så finns de ingen väg ut.

o ja, faktiskt så kan ja skylla på nån, de e faktiskt någons fel. de trodde ja inte, men så är det.
alla vuxna som aldrig lyssnade, alla vuxna som inte tog mig på allvar, alla vuxna som tyckte att ja fjantade mig, alla vuxna som sa att ja bara skulle göra de, inte tänka så mkt, alla vuxna som sa att alla barn måste leka, alla vuxna som inte lyssnade, alla vuxna som inte såg mig för nån annan än ett begåvat barn, alla vuxna som trodde att bara för att ja var bra i skolan så skulle allt annat försvinna de skulle bli lättare.
alla vuxna som inte lyssnar på barn, som inte tar de på allvar.


tungt

nu har ja fått en inneboende, tanten bor här ett litet tag, skönt tkr ja. då hinner armen läka ihop lite iaf. de där med att ångesten skulle lägga sig när de blev lite lugnare vet ja inte riktigt om de stämmde. de e mkt o ha ångest över nu ju. som ja både har sagt här o står i min journal är att oftast finns de en stor sak o oroa sig för o sen alla små spökena. nu är de många stora, och många små...
på måndag kommer iaf försäkringstanten hit o ska pratat m var ja ska placera pengarna.

skit skit

hej bloggen, o läsare, de va ett tag sen igen, sorry.
ida var ja i falun. ja hade lovat mig att inte gråta! men inte gick de heller.
ja fattar inte va de e som e så jobbigt, hon e bara en läkare liksom...

journal

sådär ja, nu sitter ja här med min 138sidors journal. lätt o ta sig igenom den... o L tyckte att ja skulle sitta där läsa den. man kan inte läsa 138 sidor på en o halv timme. visst, ja läser väldigt fort men ändå...

men nu e den hemma iaf


kommentarer o försäkring

har ju hört mkt om folk som får kommentarer o frågor om armarna. men ja trodde inte att de skulle hända mig, ja träffar ju inge folk liksom. o på stan stannar ju inte folk precis o börjar prata med en.
men förr veckan blev ja kallad jävla emo, o idag (för er som bor här o vet vilka folk är så var de grann-gittan) frågade va ja hade gjort, ja suckade lite, o sen sa att de såg ut som att ja hade lekt med kniven :O.
nu är ju hon en sönderdrucken bänkalkis, men ändå...

är det nån som har fått ut försökringspengar pga psykisk sjukdom?

ny vecka...igen...

mhm måndag... en till jäkla vecka nu är de bara en sådär 70 år, 1 månad o 2 dar kvar till ja slipper de här, eller nåt sånt.

men de e lite läskigt, har nästan levt en fjärdedel av mitt liv, o har mest mått dåligt. snacka om slöseri.
o folk gnäller när man slösar o kastar mat. ja slör liv istället, de borde ju vara värre tycker man.

den här veckan har ja 4 möten än så länge. M tisda o torsda, K onsda, KA torsda.

o sen har ja skrivit mig en lista med 7 saker ja ska göra den här veckan, förra listan tog 2 veckor o göra, så får se hur de går.

får se hur många cider de blir den här veckan då...

va ska ja göra med allt???

kompensation

eftersom ja inte har nåt att skriva om så lägger ja upp en lista istället :D

VEM
är i rummet med dig? Ingen
fick du senast sms av? Cssi
tänker du på nu? va ja ska svara på den här frågan
pratade du senast i telefon med? mamma
sa du senast "jag älskar dig" till? eh...kommer inte ihåg, de betyder nog att va för länge sen.
önskar du var med dig nu? -
är din favoritsläkting? farmor o farfar om de e nära släkt
går dig mest på nerverna? mamma!

VART
går du i skolan? är ju sjukskriven men efter sommaren antagligen karlfeldtsgymnasiet
är din telefon? båda e bredvid mig på skrivbordet
är din mamma? i köket men hennes kille
sover du? hehe överallt där ja får plats
handlar du mest? hemköp o hm
fick du tag i tröjan du har på dig? rean på åhlens, den enda åhlens tröjan ja har
åkte du senast bil? hem
i ditt rum är du? vid skrivbordet, vi stora datan

VAD
åt du senast? morotspannkaka
drack du senast? cider
är det för färg på dina byxor? svarta för en gångs skulle, inte rutiga :D
är den närmaste saken som är blå? en penna
gillar du mest med skolan? att känna att man är med
har du på fötterna? Inget
är din favorit färg? eh svart svart svart o grått.
såg du senast på bio? oj de kommer ja inte ihåg, de kan ha varit män som hatar kvinnor med syster
hör du just nu? anna ternheim-girl laying down

HAR DU NÅGONSIN
Hånglat i mer än 3 minuter? nä
Sovit i en annan säng? Ja
Hånglat på en bio? nä
Hånglat i skogen? nä
Tyckt att din kusin är het? nee men syssling tror ja han var XD
Kört över hastighetsgränsen? haha ja fan, man e ju bonde :D
Målat om ditt rum? Nej
Dansat framför en spegel? nej usch
Fått hicka? ne de har ja aldrig haft i hela mitt liv! dum fråga!
Stulit pengar från en kompis? Nej!
Hoppat in i en bil med folk du just träffat? ne o kommer nog inte göra heller, o andra sidan var de mkt ja trodde att ja inte skulle göra som ja gör.
Varit i slagsmål? Nej
Smugit ur ditt hus? ne, inte smygit, men rymt nån gång
Haft känslor för någon som inte känt detsamma? Ja
Hånglat med en främling? nä

tomt

nu e de lördag igen. för en vecka sen att ja o spydde den här tiden. längtar tbx...

de e typ samma skit som de e  har varit de sist månaderna nu, inte så mkt förändringar o har ingen skrivlust riktigt. vet inte ens va ja gör, tittar knappt, ser egentligen inte tangenterna, bara trycker, utan att veta va ja skriver.

nu har K semester... känner på mig att de här inte kommer bli bra, vi pratar ju nästan 3 gånger i veckan, hur f#n ska de här gå!

ska iaf till KA nästa vecka,

puckad morsa

födelsedagen har gått, sommarlovet har börjat, o inte fan har ja mindre ångest för det...
o desutom har ja o min mor blivit så jäkla osams så de e inte sant. hon vill veta allt, o ja vill inte att hon ska veta nåt.
hur ska ja kunna säga saker till henne som ja inte ens själv vet.
ja kan inte säga anledningen till varför ja inte vill gå tilllina o jimmy. aj har sagt att hon får acceptera att ja inte kan gå dit o att ja ahr pratat med lina om de  o hon förstår. men hon ger sig inte, hon måste veta, o sen fortsätter hon. o när gissningarna bara blir värre o värre, har ja tillslut inget annat val än o säga.  o när hon vet, då ska de tjatas, o hon ska veta varför. ja kan inte förklara för henne att ja inte klarar av o gå dit för att syster bodde där utan att få fler frågor. då kommer, men de va ju så länge sen...
eller, du bara undviker det. hon har inte en jävla aning om anledningen. ja vet ju själv inte hur ja ska göra, om vi ska acceptera o undvika de jobbiga eftersom de inte blir bättre, eller om ja ska stå ut, utsätta mig, vilket blir självdestruktivitet i de här fallet. men hon fattar inte. de går i så många led bakåt, det är som en lång kedja. ja kan inte förklara de ja har jobbat med i 4 år. jag vill veta min behandlingsplan innan hon gör det. ja vill kunna bestämma om ja ska på vup i min egen takt utan att hon ska vet ainnan va ja ska göra o bestämma åt mig.


happy birthday to me...

hm ida fylelr man år då... fan 18... åh va ja inte vill... har ju iaf kommit på att ja aldrig har mått så här dåligt i hela mitt liv, de har aldrig kännts så här hopplöst, o såhär mkt ångest. men ja ska försöka o inte skära mig idag, iaf för cissis skull. nu sitter vi  bäljar diverse cider, o ja undviker o svara i mobilen...

down down down up

ida har varit hemsk, egentligen inte värre än andra dagar men ändå.
torsdag den 10 vilket betyder skolavslutningar, vilket betyder ågest.
ja har så mkt olika saker just nu som gör mig både orolig ledsen o ångestfylld.
de va stormöte ida, ja va inte med men vet lite va dom prata om, orkar inte ta de nu, men sen ska ni få veta :/.
nu uppfyller ja de 3 psykkraven ja tyckte alla andra hade utm mig.
1. att inte känna sig förståd
2. att tro att de aldrig kommer bli bättre
3. att inte orka prata om jobbiga saker

nu e de 2 dar kvar, o ja vet inte hur ja ska göra. antingen skiter ja i allt, lämnar mobilen hemma o bara åker. eller så är ja trevlig, har skitdan, lider mig egenom. de låter för mig ganska självklart med alt 1, men ja tror att ja komemr ångra mig då. man fyller ändå bara 18... o de känns bättre o kunna tänka att ja gjorde de iaf, de va inte kul, men ja har iaf mnnen från de. än o dra till borlänge o skrika åt folk när dom grattar en. men har inte bestämmt mig än...

åh!

skrev ett långt inlägg men de försvann! råka trycka bort de. men de gick iaf ut på att ja inte  vill träffa mammas nya killes barn, a orkar inte med de en gång till, få syskon som sen försvinner. ja försöker glömma, men de går inte. o hon tjatar att ja ska gå till lina o hälsa på, ja orkar inte de, ja orkar inte gå där, orkar inte gå förbi husen.

falun

i går va ja till falun o skulle träffa min läkare, de gick cäl ok, ja fick stilnoct utskrivet nu istället för imovane. me ja tyckte att hon sa förut att vi skulle ha en till tid i juli innan ja byter läkare, o nu sa hon att ja vi får väl se om de blir nån till tid sen! ja vill verkligen inte byta. vill bara skita i de.  nu är de bara tre dar kvar tills världen går under!

världar

sen uppdatering igen, sorry!
ja tror att ja officielt kan räkna mig till den sjuka världen nu. ja har inget o säga om den vanliga. ja o pappa va ut en stund o han bara prata o prata om massa vanliga saker. o ja hde inte ett skit o säga, brydde mig inte ett dugg. o han började fråga nåt om killar, skolan o allt de. killar? just ja ja kan ju fortfarande ha en sån... hade glömt att de ens fans. vill bara skrika o  säga att ja vill prata om nåt ja bryr mig om. man ka väl prata om de bästa sätten o gömma sig för o skära, sno pilller, undkomma lpt o sånt, sånt som iaf har med mig o göra, skolavslutning har inte ett jävla dugg med mig o göra.

glömt bloggen

ja hade typ glömt at ja hade blogg o faktiskt bloggade i den. så därför har de inte kommit något inlägg på senaste tiden. allt är så tomt o svart, o ENSAMT. vet inte riktigt va ja ska göra längre. utom att skära o käka piller.

stopp

ja vet inte hr nåt kommer bli, ingenting. inget e bestämmt, o de hatar ja.o den här jävla sommaren, hur ska ja klara den då??o folk som säger åt mig hur ja mår, fast de sedan säger att de inte alls säger hur ja mår... men om de säger nåt de tycker, o sen säger ja att ne så e de inte o de säger jo de e de??? va fan e då??? ja måste hitta en plats, den enda ja trodde var lika vilsen o inte hittade hem, den ar hittat hem nu, iaf ett tag. vist de finns väl en del saker ja skulle vilja göra, men de e praktiskt omöjligt... ja kan inte flytta till sthlm, ska ja ta med mig alla pratisar i en väska, o min enda trygghet??
ja kan inte köra bil, o de ja kan har vi inte råd med.

RSS 2.0