?

gör du nångång något bara för nån annan, för att vara snäll. UTAN att du vinner nåt på de?
- nää
o varför är ja kompis med dig då??

vem är jag?

som rubriken. vem är jag? ja vet inte alls, ja vet inte va ja har svårt för, va ja kan. men de e inget nytt, ja vet att de e så, o de gör inget. ja behöver inte veta vem ja e på de viset. ja vet att ja inte gillar att göra så mkt.
men, är ja den som tycker om o plocka hallon i spöregnet o koka saft o säga tjusigt. eller är ja den som drömmer om att bo i LA, gå på stan med en latte i haden, en chanel väska, året uppsatt i en slarvig knut, alldeles för många kreditkort.
vem av dom är ja? kan ja va båda?

reality

reality is slipping away. slipping inte insanity, right under my feet. the earth is shaking,
tumblening, spinning. but no one else seems to notice,nobody but me.

bullar

nu har jag bakat, sen i morse! har stått i de jäkla köket sen 9... 6 timmar...
jag måste göra eget, ja är så trött på allt som finns, speciellt alla mackor... man har förätit sig på allt. de e bara grått o tråkigt o smakar papper.

o som alltid när ja bakar så vill gärna min mor ha. de skulle aldrig falla henne in o baka nångång själv. hon förstår inte hur jobbigt det är för mig o ta mig upp o göra nåt dånt här. hons äger bara att hon inte ahr tid, ändå kan hon sitta vid datan  timmar... ja fattar inte.

o de e lika varje gång. ja gör de ja ska. hon kommer o ska äta, o visst de e klart att de ok. o så säger ja att ho inte får äta upp allt för att ja också vill ha. sen nästa dag så sitter hon o fikar med nån kompis, o sen nästa dag, o nästa dag. sen är dom slut. o när hon faktiskt frågar om hon kan ta en påse när de kommer nå hit så säger hon att hon kan göra nya. har hon nånsin gjort de??? nää!

beslutsångest

i går hade ja ingenstans att vara, nu har ja två. var ska ja ta vägen, akutpsykiatrin i säter eller dagverksamheten i avesta...

säter:
plus                                            minus
man får ha lite data o mobil          ja får nog inte åka hem på helgerna eller komma hem när ja vill, kan bli lpt:ad

jag får vila, behöver inte göra       måste vara bland massa folk
saker. inte städa, inte gå ut,
bara vila.

behöver inte ta mig fram o tbx      för mkt oro


avesta:
plus                                            minus:

ja får vara hemma på                  ja får vara hemma på eftermiddagen
eftermiddagarna

man får göra vad man vill där      maten...
typ sitta i ett hörn o läsa 

behöver inte fixa nån till råttorna  måste gå fram o tbx o ta mig upp vid 8...




.

i dag har ja varit med K i några timmar. men som vanligt när ja är utanför dörren så blir de jobbigt. av alla ställen i hela avesta hamnade precis på samma meter där ja begravt dom. vet inte hur de gick till, men där va vi iaf... o sen kom en boll, ja fick panik attack, kunde inte andas, höll på o svimma, kunde inte gå. osv.

o vet inte hur ja ska känna. hon har semester, ja vet att hon kan bestämma själv, men de känns dumt ändå. så dåligt samvete så ja mår illa.

åker nog iaf till säter på måndag. vet inte hur de blir. vet inte om ja orkar de, de blir så mkt oro. men inget är bestämt.

krångel krångel

nu har ja pratat med min socialsekreterare... de e första dagen tbx från hennes semester. o vi pratar aldrig så hon har inte så jätte bra koll.... men tänkte lägg upp mailet som ja skrev till henne, så kan ni ju säga va ni tycker, om ni tror att de e trovärdigt eller va de heter


hej igen.
nu har ja pratat lite med margareta om hur ja ska göra.
o hon sa att ja skulle ansöka om ett boende över sommaren o få de skriftligt, om de blir godkännt eller nekat. men eftersom att vi ska göra en ny behandlingsplan till hösten när alla är tillbaka, så ska det ej vara en lång lösning! för fortsatt behandling ( typ bestämma hur de ska vara i ett halvår framåt) går inte att göra nu utan personal plus att ja inte är redo för det just nu.
 
så de ja behöver nu, är 2 behandlings insatser, en akut och en långsiktig. akut till höst, någon stans att vara, ett boende, ej behandling. men skydd från mig själv, personal (eftersom de e så glest nu) o ja kan inte vara själv på dagarna de bara är så. just nu står ja emot, men ja vet inte om aj kan de om ja får för mkt tid själv. o sen en långvarig som vi gör upp när ja vet om ja kommer klara skolan.
 
sen kanske inte soc har samma slags akut insatser, men ja vet inte va som finns. o ja har inte tid o kolla runt o så. därför är ja inställd på säter just nu om ingen komemr på något bättre. o inte alla håller med om att säter är en riktigt bra plats för mig. men just nu finns inget annat. inte utan massa tid. men då är det ju inte en akut insats.
ja vet bara att ja inte orkar krångla mer nu. ja måste vara nånstans, eller ha nån hos mig dygnet runt (eller inte när ja sover). o att ja inte är redo att börja en behandling före hösten när ja ser hur allt blir. sen hur ni gör struntar ja i. men berätta innan ni gör nåt va ja har för val. för ja vägrar att bli tvingad, om man nu kan vägra det. men du fattar...

ljuga?

Tant är hemma igen, gud så skönt.

http://jaycut.com/users/ellizz92 
har ni tråkigt så kan ni kolla in lite av mina videosar, men ja varnar er...man skrattar...

nu e de måndag, mamma e på jobbet, o finns de nån plan då?? men ja tänkte väl iaf va hemma den här veckan eftersom de e 2 viktig möten. så ja får stå ut den här veckan... men dom förstår inte, eller M förstår inte. hon tycker att tiden ja ha rpå vup om två veckor är ju bra. o att när ja sägar varför ja vill åka iväg så kan ja inte säga att de  eför att mamma ska jobba, men du ljuger ja ju. de e ju därför.
ja vill inte på behandlings hem i flera år. ja vill ha nån stan o bo till skolan börjar, nån som ser till mig på dagarna så att ja inte går ner tågspåren, nå o prata med. visst har ja behövt haft en mer dygnet runt "vårdare" eller va man ska säga, så de blir ju ingen skillnad, men då var de inte ett ett måste, nu e de de. så ja kan inte ljuga o säga att ja har tagit steget o vil ha behandling...

ett stick i hjärtat

på en kvart, utan att tänka har ja gjort av med 1500, o de känns...ja vet inte, men bra kanske?

de finns en sak ja handlar utan att ens tänka, annars funderar ja länge, längeee.

men de därr, de sakerna, ser ja nåt så ska ja ha det.
direkt efter att ja ahde beställt de fick ja ett hugg, de blev kallt, o stelt. men de kändes annorlunda, den  känslan av sorg som alltid fins vid tanken på de fanns där, men de e nåt särskilt med de där. ja känner mig inte lika ensamt, de funkade bra i 5 år förut, o nu e de borta. men varje gång känns de som att de kommer tillbaka lite, lite. det finns iofs ett sätt att få tbx det för alltid, men ja får inte, får inte får inte!

det hugget, av sorg, av smärta, de vet ja att de kommer. varje dag, varje timme, varje minut.
men den känslan är nåt annat, ja vet inte va de är. ja vet inte hur de känns när de känns bra, roligt ok, men bra, lycklig, nej de vet ja inte.

så va vad de där hugget? va inehöll de? sorg, smärta, glädje??, hopp??, att ja lever?? att ja inte är ensam??

jaha

nu vet ja inte hur de blir, med nånting. det är fredag. K o M har semester. Ka kan inte göra något eftersom ja e myndig, L finns inte med längre... de e fredag o mamma börjar jobba på måndag... o vi har inte nån lösning.
3 veckor har de haft på sig o fixa nåt, o inget är fixat.

.

nu var de ett tag sen igen.
har hänt ganska mkt, på väg hem från sthlm fick ja panik attack på tåget o ville hoppa ut, o va får man för hjälp, jo folk sparkar på en... om nån hade legat o inte ahde kunnat andas eller fått hkärtinfarkt eller nåt, så skulle de genast få hjälp. men när man vill dö själv, o är påväg, då blir man sparkad på...
vet fortfarande inte hur de blir nästa vecka när mamma börjar jobba, ja håller på med M o letar o så, men de går inge vidare...

update

i morgon åker ja till sthlm, kommer hem på fredag kväll, så blir nog kanske ingen uppdatering, men tar med datan så ni kan ju kika in ändå om ni vill, utifall.

i går avr ja hos M, o ja berätade om mina planer, om beh.hemmet.
vi åker nog o tittar nästa vecka. men ja sa att ja inte ville bestämma eller prata om de vidare förens ja hade pratat med K, o se igår kväll så ringde hon o undrade om ja hde tid idag :)
så nu har ja tagit upp de med henne. o hellst av allt skulle ja ville komma dit relativ snabbt, inom nån vecka, men inte vara kvar så länge. kanske nån månad bara. för egentligen vill ja ju vara hemma, men ja klarar de inte just nu. o ja vill ju prata med nån nästan hela tiden. förut när ja inte mådde riktigt så här illa så behövdes inte de, då kunde ja bäa de själv, då räckte de med kanske 3 möten i veckan, så de blir anatgligen så igen sen, o då kan ja ju vara hemma. o vill inte tappa för mkt hemma heller liksom... ja orkar inte börja på vup just nu, allt e för rörigt, men ja tror inte att ja klara de utan heller, så vet inte hur ja ska göra. skulle va skönt o komma ort, ett litet tag iaf.

men ja vill inte bli tvingad, ja vill kunna bestämma själv var o hur. annars om ja åker dit med tvång blir ja så rädd o panik slagen att ja bara ör nå dumt, för ja klarar inte o bli tvingad.
o ja sa till dom förut när dom nämnde hem att gör dom så så hoppar ja framför tåget direkt. o de va inget hot, men ja känner så, blir ja tvingad så är de kört, då försvinner de som håller mig tbx. ja vet inte varför ja är så rädd för just de, har alltid  varit de typ. ja vill kunna tänka i lugn o ro!

idag så sa ja till K att dom inte kunde förstå hur illa det blir när ja blir tvingad. o då sa hon att ja nog inte förstod hur lite allt syns på mig. ja ser glad ut, är bra på o prata, intelektuell o så, men att ja är så rädd, för olika saker, helt obegripliga saker som inte hör ihop. o att hon inte hade förstått de riktigt, även fast hon vet att ja har varit rädd o så, men hon sa att de med paketet, att ja vägrade öppna o blev livrädd över en sån liten sak. att de va värre än hon hade trott. de va skönt på nå vis, att hon fattar. men om inte har fattat förens nu, hur e de då med de andra, de fattar ju ingenting. hon e ändå den som har fattat bäst...


närmare

nåt kommer närmare. ja vet inte vad, men de kryper sakta mot mig.  nåt stort svart.närmare o närmare, o ja kan inte springa mer. vill bara låta de sluka mig, så att ja inte kan göra motstånd mer.
men mår ja egentligen dåligt? de e ju bara i hjärnan?
att tänka att ja har den sjukdom med högst dödstal i, är kontisgt, de sitter ju bara i jhärnan. finns de verkligen? finns de som förstör mitt liv, eller är de inbillning. hur vet man att man är sjuk, att de inte ska vara så här. tänk om alla mår såhär? ja kanske bara är känslig liksom. hur evt man om det är på riktigt eller inte, hur vet man vilka känslor som är riktiga. hur evt  man vad som är verkligt o inte.

RSS 2.0